Alla inlägg under mars 2017

Av PipSara - 25 mars 2017 23:32

är du nyfiken på hur min väg varit?

vad som format mig och vilka insikter jag fått?

kolla då här : https://orvokki.vulkanmedia.se/

Av PipSara - 24 mars 2017 22:18

Att jobba i vården är slitigt, det är inget nytt. Men hur jävla slitigt det faktiskt kan vara, det tror jag inte många fattar. Placera Anna Book på min avdelning en fredag så får hon gråta på riktigt om man säger så. Snälla, kan inte Anna Book få komma och gråta hos oss med sitt curlade mediacrew  i släptåg så kanske någon äntligen skulle bry sig...

Låt mig berätta: på fredagarna på intensiven stänger vi två patientplatser över helgen för att det inte finns personal för att täcka upp på alla platser hela tiden. Dom har slutat för att jobbförhållandena suger. Vi ska jobba mer för  mindre pengar. Låter snällt va? Där kan du börja gråta lite Anna.

Problemet med att stänga platser är att vi oftast är fullbelagda och då måste vi förflytta två patienter till någon annan avdelning, eller något annat sjukhus. Det brukar inte vara helt lätt då de oftast har precis samma problem som vi. Jobbigt. Så mycket tid går åt till att jaga platser till de som förhoppningsvis kan flytta från oss. Innan dess ska alla rondas av läkarna, vilket kan ta ett tag. Halva förmiddagen har oftast gått innan de är klara. Sen ska vi göra allt som blivit ordinerat på ronden. Provtagningar, undersökningar, mindre ingrepp eller operationer. Samtidigt som vi letar platser. Snart kommer kvällspersonslen och då vill vi vara i fas. Mitt i allt detta ska vi vårda svårt sjuka patienter, ta hand om ledsna anhöriga, dokumentera allt som görs, svara i telefonen, sköta sköljen och köket, fixa mediciner ,vända patienterna varannan timme, ta timkontroller, ha hand om apparater, tvätta nere på bottenvåningen, kanske få ta emot patienter som kommer akut (då blir det sk snabba byten i ilfart med städ och flytt) och gärna en snabb lunch också. Förhoppningsvis så blir flytten av innan kvällspersonalen kommer, då ska dessa platser städas och spritas ordentligt, respiratorn ska kontrollerad, allt engångsmaterial ska bytas ut och sängen ska spritas av och bäddas. Detta är ganska jobbigt även om det flyter på som det ska. Sen kan det bli så att vi inte kan flytta ut någon, eller att det kommer in någon ny som är så dålig att vi måste ta emot fastän platsen är stängd. Eller så kan personal bli sjuk. Då måste någon komma in på ledig dag. Eller stanna kvar från dagspasset och köra på ett pass till. Eller komma in tidigare och köra ett pass innan sitt nattpass. Jobbigt.

Det är sällan personal beordras till att jobba hos oss, för att vi är så jävla lojala mot varandra och våra patienter att vi oftast ställer upp frivilligt. Styrkan och svagheten...  vi är jävligt proffsiga, vi räddar liv!

Som tack får vi skäll för att vi har för mycket övertid, vi kostar för mycket. Nu kan du böla lite mera Anna. 

Medan det tas in konsulter och hyrpersonal för sjukt mycket pengar sänks våran ob-ersättning, för att det ska vara rättvist mot de andra avdelningarna säger ledningen, men det är klart att det är för att spara pengar. Vet ni, vi får inte ens slänga våra papperskläder (som vi har som alternativa jobbskjortor) nere i omklädningsrummer, för att det skulle innebära en merkostnad att ställa dit en soptunna bredvid våra sju klädsäckar, det ingår inte i avtalet med städfirman. Dessa plagg skall slängas i sköljen uppe på avdelningen, för det ingår i priset. Om jag var du Anna så skulle jag inte veta om jag skulle skratta eller gråta här. Men så är det i alla fall. Personal och patienter är ett jobbigt måste för ledningen på ett av Sveriges största sjukhus. Sjukt. 

Idag gick jag hem prick klockan 14 för jag är halvtidssjukskriven och får inte jobba nån övertid alls för försäkringskassan. Det var med ond rygg, ömma fötter och ett tomt huvud jag lämnade avdelningen. Mitt i all flytt och röra så hade en patient fått ett dödligt besked, som i förbifarten, och sen transporterad vidare för vi kunde inget mer göra. Då rämnar den där skyddsmuren som man jobbar bakom. Då var inte all röra värt mödan. Inte för hen. Och inte för mig. 

Gråter du nu Anna? Det gjorde nästan jag.

Men det jobbigaste med allt är att ingen jävel verkar bry sig. Alla inlägg och artiklar om krisen i vården är som vatten på en gås. En Jävla politikergås! Jag vet hur det ser ut på riktigt idag, jag vågar inte tänka på hur det kommer se ut om ett år, två år. Det har gått så jävla långt över styr att det kommer att ta flera år att rätta till det. Om något drastiskt görs nu. Och det verkar inte ens förstås att det är en kris än. Hur fan kan någon undgå att se det?! 

Så snälla lilla Anna, kan inte du gråta lite över oss? 

 

Av PipSara - 20 mars 2017 20:49

Det här med aTT se saker för vad dom är, det verkar vara jävligt svårt för vissa.

Att öppna ögonen och se att det finns sånt som inte är bra i vardagen verkar vara den största skräcken av allt. Kolla på Facebook och se vad som ger likes. Gulliga djur och barn, rolIgheter och sånt som ligger någon direkt närmast deras egna hjärtan.

men typ kriget i Mellanöstern och svensk politiks flathet, då tittar de flesta åt något annat håll... det blir jobbigt, obekvämt, fy att något kan solka ner ens försök att få till ett perfekt  shabby chict -liv! Dumma du! Någon hade kommenterat en krigsrapport med -"varför skriver du om sånt? Det hjälper ju ingen och jag vill inte läsa om eländet!" Ynkrygg de'luxe..... allvarligt?


likadant det där att stå upp för vad som är rätt. Det kan bli jävligt obekvämt . Var hellre neutral då och fega fram ett bekvämt samvete. "Jag har inte gjort nåt fel". Nä, men inte mycket rätt heller...

Personen Tar inte direkt parti för den som gjort orätt, varit oärlig, otrogen eller elak kanske, men fortsätter att umgås, festa ihop och ge massor av likes och hjärtan på Facebook och insta som vanligt tex, för den personen har ju "inte gjort dig något ont" 

kanske inte, men det har väl inte den som blivit utsatt för detta elaka heller gjort? Som nu blir förnedrad och utestängd för att ingen vågar ta den svages parti 😡

Och nej, man behöver inte vara genomrutten för att man gjort något fel, men det är inte farligt att säga "jag tycker du gjorde fel", "det där gillar inte jag". Man kan umgås efter det ändå, men på bägges villkor och att alla vet vad den andre tycker. Så gör man med vänner, för dom kan ta det, och man kan lita på att den andre är ärlig då. Att du är ärlig. Om man vågar stå för sina handlingar och åsikter. Om du har en vän som låtsas som ingenting när du gjort något orätt, hur kan du vara säker på att den vännen är ärlig när det gäller dig sen? Vågar du öppna dina ögon och se din egen feghet? 

Talesätter "att vara ärlig ger dig inte många vänner men det ger dig de äkta" , det gillar jag! 

Tyvärr gör det ändå ont när personer man trott var vänner visar sig bara vara bekvämt bekanta. 

jag varken röker eller dricker alkohol längre men det verkar vara ett jävligt bra bot mot dålig verklighetsuppfattning. Tänd en cigg till och fyll på vinglaset så är ditt ruttna sällskap det bästa du kan få. 

Önskar jag kunde säga att det är de själva som lider mest av det, men så är det ju inte. Det är de runt om som faktiskt har koll på omgivningen som får slita sitt hår i frustration över de ignorantas flathet....

grow A spine god damn! 

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Livet ur en Liten My's synvinkel. Högt och lågt, ris och ros, hiss och diss.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards